I debatten om olicensierat spel spretar siffrorna om marknadens storlek åt olika håll. Nya studier visar att uppskattningarna bygger på olika metoder och källor som sällan är transparenta. Resultatet blir en bild som inte håller för granskning, vilket felaktigt kan påverka både reglering, konsumentskydd och andra faktorer. Problemet i just det här avseendet är inte hur mycket svenskar spelar utan licens – utan att ingen kan mäta det på ett robust sätt.
Vad räknas som olicensierat spel – och varför är mätningen problematisk?
Formellt handlar definitionen av olicensierat spel om spel hos bolag som saknar ackreditering (licens) från tillsynsmyndigheten Spelinspektionen. Dessa bolag omfattas därför inte av svensk lag för bland annat bonusar, insättningsgränser eller självavstängning via Spelpaus. Det innebär också att de inte rapporterar sina siffror till svenska myndigheter.
Eftersom olicensierade aktörer inte är en del av det svenska systemet finns heller ingen officiell statistik över hur många svenskar som spelar där eller hur stora summor det handlar om. Framför allt fattas en etablerad och standardiserad metodologi, vilket leder till olika resultat. Uppskattningar bygger på indirekta källor som trafikdata, betalningsflöden, branschrapporter och enkäter.
Debatten om hur mycket pengar som hamnar hos olicensierade bolag jämfört med spelaktörer med licens (kanaliseringsgraden) blir därför mest en gissningslek. Med kraftigt varierande siffror blir det svårt att avgöra problemets omfattning, vilket kan få konsekvenser för kommande spelreformer.
Olika mätmetoder ger olika resultat
Grundproblemet är de osäkra siffrorna kring hur stor den olicensierade marknaden faktiskt är. Som vi varit inne på är mängden mätmetoder en central anledning till att dessa går stick i stäv.
Vissa rapporter baseras på antalet besökare på en olicensierad sajt, andra på hur mycket pengar som satsas och omsätts. Självrapporterade enkäter där spelarna själva uppger i vilken utsträckning de ägnar sig åt olicensierat spel kan bli missvisande. Även betalningsdata kan ge en felaktig bild när spelare använder alternativa betalningsmetoder eller betalar via utländska plattformar som statistiken inte snappar upp.
Hur osäkra siffror förvirrar beslutsfattare
När samma marknad kan se liten ut i en rapport, men betydligt större i en annan, agerar beslutsfattare i mångt och mycket i blindo. Bör blockeringar skärpas på utländska spelsajter för att förhindra åtkomst för svenska spelare, eller ska skatterna på licensierade bolag höjas? Höjda skatter motiveras ofta med att staten får in mer pengar för förebyggande insatser mot spelproblem. Men högre avgifter riskerar samtidigt att driva svenska spelare mot olicensierade alternativ med sämre konsumentskydd.
Osäkerheten påverkar beslut om allt från bonusrestriktioner och insättningsgränser till tillsynsresurser och konsumentkampanjer. Utan robusta siffror kan lagstiftningen bli mer reaktiv än planerad, och forskning från Karolinska Institutet varnar för att detta kan leda beslutsfattare fel. Styrande organ tvingas välja mellan rapporter som inte går att jämföra, medan effekterna på spelare och licenssystemet förblir oklara.
Konsekvenser för licensierade aktörer och spelare
För spelare kan osäkra siffror alltså leda till att resurser centreras till blockeringar, medieinsatser och regeringskampanjer mot utländska spelsajter, medan verktyg mot spelberoende på licensierade plattformar får mindre fokus. Resultatet blir sämre skydd för de som redan spelar där svenska regler gäller, som Spelpaus och insättningsgränser.
Även aktörer med spellicens riskerar att hamna i kläm när politiker reagerar på svartmarknadssiffror med hårdare skatter eller restriktioner. Det kan göra plattformar med licens mindre konkurrenskraftiga mot olicensierade alternativ, vilket kan ha negativ inverkan på hela systemet. Utan förbättrad data och etablerade mätmetoder blir det svårare att komma till roten av problemet.
Osäkra siffror skapar därför dubbel risk, antingen i överreglering eller i form av passivitet mot verkliga problem. Mer tillförlitlig data skulle ge beslutsfattare bättre grund för att slå an en balans mellan realistiska kanaliseringsmål, riktade insatser mot högrisk-spel och underlag för utvärdering av vilka av reglerna som faktiskt fungerar.
Vägen framåt och möjliga lösningar
För att bryta cirkeln med osäkra siffror behövs standardiserade sätt att mäta olicensierat spel. Det vore i skarp kontrast till dagens läge, där olika rapporter använder helt olika metoder och hemliga modeller som ingen kan jämföra. Forskare föreslår öppna metoder som kombinerar trafikdata, betalningsflöden och spelarenkäter, då med tydlig redovisning av hur siffrorna tagits fram. Det skulle ge beslutsfattarna mer jämförbar och transparent data i stället för spretande branschrapporter.
Med transparens blir det lättare för både myndigheter, bransch och forskare att förstå och utvärdera metoderna. Med mer sakligt uppbyggd statistik kan beslutsfattare prioritera rätt och vässa sina lösningar. I annat fall kan debatten om den olicensierade marknaden fortsätta snurra i all oändlighet – på samma osäkra siffror. En tydligare metodologi kan på sikt ge en tryggare marknad för alla parter, samtidigt som licenssystemets syfte med konsumentskydd och ansvarsfullt spelande kan stärkas.








